Minska och planera invandringen, mm

Det är så vanligt att man knappast längre märker det: den ständiga, malande, propagandan för ”flyktingar”, och reportagen om en eller annan som inte får stanna, alltid till följd av oförstående och kallhjärtade myndigheter. Det tycks vara hur eneklt som helst att få 5-10 minuters utrymme i Rapport eller Aktuellt med den här typen av historier, och de förekommer nästan dagligen. Varför? Finns det inga andra och viktigare saker att rapportera om? Vad är egentligen syftet med ”Public Service”? Givetvis ger man sig ut för att vara ”i allmänhetens tjänst”, men det är ju nonsens och enkel retorik. Det man FAKTISKT sysslar med är de ledande medarbetarna politiska agenda, och den tycks sammanfalla med Vänsterpartiets. Det är ju väl känt att sedan många år domineras media, och särskilt TV och radio, av kommunister. Jag minns debatter mellan sådana mediegiganter mellan skål och vägg. De kunde råka i luven på varandra, en var maosit och den andre stalinist. Men både hade viktiga chefsbefattningar inom media.

Kombinationen av befolkningsexplosion, inkompetenta och korrupta politiker och fanatism gör situationen i många länder alltmera desperat. Vi i Sverige kan inte göra mycket åt det. Men vår välmenande inställning gör att vi får ta på oss alltmera av bördan från alla dem som söker ekonomisk trygghet under täckmanteln ”asyl”. Första steget är att se till att svenskarna får så svårt som möjligt att undersöka om man verkligen har asylskäl för att stanna i Sverige. Därför kastar man sitt pass. 95% av alla asylsökande saknar pass. Sedan är det fritt fram att hitta på vad man heter, varifrån man kommer och när man är född. Anförvant kan ju dessutom vem som helst vara eftersom svenskarna inte kollar med DNA-test. Det vore ju förfärligt kränkande!

Det är lätt att inse att uppgiften att kolla alla ansökningar kräver en enorm byråkrati och stora resurser och även om de fanns skulle det vara enormt svårt att göra en fullständig och korrekt kontroll. Man måste väl kunna lita på att människor talar sanning, eller hur? Och passet? Lätt gjort att det försvinner i en naturkatastrof eller så…

Ett första steg mot verklighetsanpassning vore att svenska myndigheter inte släppte in någon i landet utan giltigt pass. Ta fingeravtryck och DNA-profil som nästa steg.

Den iranske pappan i Uppsala som höll den egna familjen som fångar är ett belysande exempel. Nu säger man att man inte kan fastställa hans  identitet, inte ens hans ålder. Troligen uppbär han pension på falska grunder, men vem vet? Han är väl en av alla dem som kommit in utan pass.

Ju längre vi väntar med att bli realister, desto värre blir våra problem. Enligt senaste uppgifter är invandrare 5 gånger mera våldsbenägna än svenskar, kriminella på andra sätt dubbelt så ofta

Ett popolärt sätt att trivialisera åsikter som man ogillar är att kalla dem för ”fobi” eller ”skräck”. Homofobi och islamofobi är mycket vanliga uttryck i debatten, tidigare talades det om ryss-skräck (fortfarande en populär taktik). Innebörden i dessa uttryck är att de åsikter man föraktfullt avfärdar påstås vara uttryck för irrationella, emotionella fördomar. Ingen kan väl behöva ta sådana åsikter på allvar eller ens behöva bemöta dem? Det är bedrövligt att media så snabbt anammat denna retorik och med den följande oviljan att föra en seriös kritisk diskussion. Islam uttrycker för oss främmande värderingar. En del i Islam kan vara positivt men annat är det inte. Se t ex hur kvinnorna behandlas, beakta förekomsten av ”hedersmord”, som egentligen borde kallas skammord. Det borde vara möjligt att diskutera hur vårt samhälle ska förhålla sig till importen av så främmande och delvis stötande värderingar, utan att bli utskälld och föraktad som ”islamofob”. Media tar på sig ett enormt ansvar när de undertrycker debatt.

Catrine da Costas död för 25 år sedan fortsätter att ge stora rubriker, nu på grund av att utredningen läggs ner eftersom ett eventuellt brott är preskriberat. Det är en helt igenom märklig historia och åsikterna i skuldfrågan är högst varierande och polariserade. Myndigheterna, åklagare och domstolar och polis, har varit ganska lite intresserade av att hitta gärningsmannen. På annat sätt kan man inte förklara att de stoppat DNA-prov av en ganska sannolik gärningsman, en polsk slaktare som faktiskt begått ett tidigare styckmord. Det var ett mycket oklokt beslut. Man undrar VARFÖR det inte var angeläget att pröva alla möjligheter. Det kommer att finnas jordmån för konspirationsteorier i det oändliga.

Förra året översvämmades media av reportage om pridefestivalen och detsamma lär väl hända i år. Det är märkligt att sexuell preferens ska bli till en ideologi som media för fram med nästan samma intensitet som invandringen, och som politikerna tydligen anser att de måste ställa upp på. Politikerna är mediernas fångar. Annars tror jag att folk i allmänhet dels anser att sexuell preferens är vars och ens ensak och att alla har rätt till de olika variationer av hetero-homo och trans etc som finns, men att det är privata ting som inte ska göras till festivaler och att den plats som media hellre kunde använda till verkligt viktigt innehåll. Dessutom finns det faktiskt en hel del människor som provoceras av  skådespelet och deras rättigheter är det ingen som bryr sig ett dugg om.

Anlagda bränder, hundratals sådana, och attacker mot brandmän som försöker släcka dem, och mot poliser. Tacksamhet för att vi tar hand om och försörjer ”flyktingar”? En bra artikel i dagens nummer av DN beskriver situationen, och hur bara massiv polisinsats kan få en (tillfällig?) förbättring till stånd. Fortsatt invandring till Malmö kommer att göra problemen ännu värre och extrem inslamism breder ut sig. Föraktet är starkt mot svennerna och deras polis och brandmän som inte får försvara sig.

Skolan har en viktig del i det som händer. Skolan får nämligen inte heller försvara sig mot terror från lata och aggressiva elever. I skolan, liksom i samhällen som Rosengård i stort, tillåts därför terror mot de skötsamma och fredliga, vare sig de är invandrare eller inte.

Vad lär man sig av att få bete sig hur svinaktigt som helst? Man lär sig att inte fungera i ett socialt sammanhang. Det leder till kommande och kanske livslång arbetslöshet. Arbetsgivare måste nämligen inte anställa vem som helst, inte än i alla fall. Skolan måste ta emot och behålla elever, det är hela skillnaden.

Rosengård-terrorn illustrerar hur det välmenande men klent begåvade svenska systemet håller på att duka under till följd av politikernas bristande civilkurage och ovilja att se verkligheten som den är.

Att ta emot ”flyktingar” och förse dem med bostäder, mat, sjukvård etc i Sverige är enormt dyrt. Antag att vi i stället ger dessa pengar i bistånd till u-länder. Förutsatt att pengarna används på ett vettigt sätt skulle effekten givetvis bli enormt mycket större. Om vi verkligen vill hjälpa människor i nöd – med de begränsade resurser som vi har – borde vi noga tänka igenom hur det ska gå till på bästa möjliga sätt. Det är INTE genom att öppna våra gränser, utan genom att hjälpa människor i u-länderna att starta och driva egna företag. Det är deprimerande att tänka på hur många miljarder som gått direkt in på korrupta makthavares privata konton, eller till att driva krig, och hur lite SIDA intresserat sig för seriösa utvärderingar av biståndet.

Det finns i realiteten ingen styrning eller planering av invandringen. Det är händelser i världen och människosmugglares profit som styr, och svenska skattebetalare står för notan – men utan att någon talar om det för dem. Tänk efter. 50 000 – 100 000 nya bidragstagare varje år – vad kan det kosta? Hur mycket betyder det i konkreta termer av press efter bostäder, sjukvård, tandvård? Den som undrar varför vi vanliga medborgare får det sämre och sämre kanske kan göra den reflektionen att det bli fler och fler som ska dela på den begränsade kakan. De som tar sig hit i den realisiska förhoppningen att hitta ett kravlöst samhälle som ska ge dem allt gratis utan krav på motprestation är ett växande problem. De har andra värderingar än vi och föraktar oss ”svenner”. Deras olust och aggression växer i takt med att de får vad de behöver för att leva men inte mer. Varför inte anlägga bränder och anfalla bussar och tunnelbanetåg? Polisen gör ju ändå inget – det är fritt fram att ge sig på ”svennerna”.

Denna blogg kommer att ta upp synpunkter som är mer eller mindre förbjudna och undertryckta i vanliga media – även om de är vanliga bland folk i allmänhet. Det finns ett stort gap mellan politikernas syn på världen, och vad de tror ”går hem”, och verkligheten. Medierna har skapat det gapet genom sin ständiga propaganda för t ex invandringen och invandrare.

Ta frågan om Turkiets medlemskap i EU. ”Sverige” ska nu som ordförandeland arbeta för den saken. Varför? Turkiet ligger inte i Europa (annat än till en liten, liten del). Landet har en helt annan kultur än Europas, är tämligen ”efter” i utvecklingen och domineras av en religion som ser ut att bli alltmer fundamentalistisk.  De demokratiska traditionerna är tveksamma, liksom mänskliga rättigheter. Stora problem med minoriteter. Den muslimska kulturen integreras inte med vår utan fortsätter att hårdnackat hävda värderingar och föreställninbgar som är oss mycket främmande. Det har de rätt att göra, men varför ska vi ta på oss problemen som det innebär?

Av någon anledning är Vänstern väldigt förtjust i Islam och Turkiets medlemskap. Kritik brukar man smäda genom att kalla den rasistisk. Eller ”fobisk”. Det är bara retorik, och lågtstående sådan. Ska det föras en diskussion måste man sluta skälla och börja prata.